MONA NECHMA, 29 ÅR
Uppvuxen och bor i södra Stockholm.
Styrelseledamot i föreningen StreetGäris som jobbat med poddsatsningen Talet. Är även projektledare på LSU – Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer.
Beräknad lästid: 10 minuter
– Jag kan inte tänka mig en bättre plats att jobba på.
Mona Nechma är mångårigt engagerad i det svenska civilsamhället och frågor gällande representation och antirasism. Men vägen mot sitt engagemang var inte helt tydlig från start. Mona är i grunden utbildad ämneslärare i samhällsvetenskap och religion. Att få läsa ett interkulturellt lärarprogram var både lärorikt och tankeväckande.
– Under min studietid reflekterade jag allt mer kring hur just det interkulturella syns i vår utbildning. Jag började söka mig dit där jag kunde komplettera min utbildning med fler perspektiv.
Sökandet leder Mona till Fryshuset i Stockholm, där hon går den interreligiösa ledarskapsutbildningen Tillsammans för Sverige. Hon blir även läxhjälpare på Stiftelsen Läxhjälpen, och tillsammans ger de nya engagemangen henne helt nya perspektiv.
– Fler vägar öppnades plötsligt för mig och helt plötsligt blev civilsamhället min bransch. Innan jag började plugga hade jag ingen aning om vad föreningsliv var för något, jag visste ingenting om stadgar och sånt. Det blev tydligt för mig först när jag var äldre att jag faktiskt kan engagera mig, kandidera till en styrelse och påverka en organisations riktning.
Jag var inte en del av den målgrupp man nådde ut till.
Monas väg genom ideell organisering leder vidare på Stiftelsen Läxhjälpen, sen till studieförbundet Ibn Rushd. Sökandet efter nya perspektiv fortsätter outtröttligt och till slut hamnar Mona på LSU – Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer.
Där är hon bland annat projektledare för det antirasistiska projektet Vit-Icke-Vit. Hon jobbar mot en yngre målgrupp som imponerar henne ständigt, förklarar Mona.
– De har en helt annan insyn i de demokratiska processer som civilsamhället bygger på. Det imponerar mig efter som det var så främmande för mig när jag var ung. Att ha de sammanhangen är speciellt. Ibland känner jag mig lite berövad på det, att delen inte var självklar för mig. Jag var inte en del av den målgrupp man nådde ut till.
Samtidigt som hon arbetar på LSU blir hon också styrelseledamot i StreetGäris, en separatistisk förening för tjejer och ickebinära personer. Förutom att erbjuda trygga rum för samverkan och erfarenhetsutbyte ägnar en sig också åt opinionsbildning på bred front. Fokus är att stärka demokratin och omfördela makten i samhället, och från detta föds idén om Talet, berättar Mona.
– Vi på StreetGäris menar att när en ges en plattform och chansen att höras så betyder det makt. En får sätta dagordningen kring vilka grupper som kommer till tals och vilka perspektiv som lyfts. Därför gav vi mikrofonen till personer som vanligtvis inte får den på de etablerade plattformarna. Det var vår utgångspunkt, att inte bara lyfta etablerade röster utan istället höra nya.
Tanken på ett sommarprat hade då varit återkommande inom StreetGäris sen några år tillbaka. Först nu bildas en arbetsgrupp för att göra idén till verklighet.
– Då sa jag “vi måste göra det här”.
Samma sommar som vi jobbade med podden hade SR fått kritik för att deras sommarprat var så vitt.
Förlagan till sommarpratet, Sommar i P3 producerat av Sveriges Radio (SR), står just då i blåsväder på grund av dess bristande representation. StreetGäris följer utvecklingen och tar lärdomar.
– Samma sommar som vi jobbade med podden hade SR fått kritik för att deras sommarprat var så vitt. Då blev Talet ännu viktigare.
Med bakgrund av detta görs Talets syfte ännu tydligare. Arbetsgruppen från StreetGäris sätter igång att planera tillsammans.
– Runt februari-mars 2020 började vi tänka kring hur vi kan lösa detta praktiskt. Vår förening har inte alltid möjlighet att finansiera projekt som detta själva. Istället har vi ett otroligt engagemang och ett brett nätverk att söka folk i. När vi närmade oss april hade vi skrivit ihop en hel projektplan. Där fanns allt vi ville göra: vi tänkte oss fem sommarpratare, alla från olika delar av landet, alla med olika perspektiv.
Projektplanen skickas Zaynab Ouahabi, som jobbar med ABF:s satsning Gör din röst hörd!. Ett möte senare är ABF med på tåget, och det går i rusande fart. Mona jobbar då tillsammans med Zaynab från ABF, och Maliha Khan från StreetGäris.
– Sen bara körde vi igång. På i princip två månader hade vi gått från att spika idén till att ha spelat in alla talen. Det var helt galet och det roligaste jag någonsin har gjort.
Innan inspelningarna kan börja gör StreetGäris och ABF utlysningar för att hitta deltagare till sommarpraten. Processen går till så att en kan nominera både sig själv eller någon annan. Många är intresserade av projektet och en drös imponerande ansökningar trillar in. Här blir urvalsprocessen avgörande, förklarar Mona.
– Vi ville ge plats till olika berättelser och erfarenheter. Då fanns flera parametrar att titta på, och vi valde utifrån en bredd av perspektiv – bakgrund, könstillhörighet, geografisk spridning så att det inte blir storstadscentrerat. När vi satt ihop allt det la det grunden till varför de blev just de talarna det blev.
För oss var det viktigt att en inte redan skulle behöva vara expert för att få vara med.
Från alla de nomineringar som skickas ut väljer arbetslaget ut fem personer med olika bakgrund och framför allt: olika erfarenheter med att göra podd. Här är planen att StreetGäris kommer in och backar upp.
– För oss var det viktigt att en inte redan skulle behöva vara expert för att få vara med. Därför fick alla antagna gå en tredelad utbildning där vi tillsammans diskuterade retorik, storytelling, hur en engagerar genom rösten och så vidare. Sånt som är bra att ha med sig.
När utbildningen var klar startade inspelningarna i studios runt om i Sverige. Mona och hennes team både inspireras och imponeras av hur deltagarna tar sig an uppgiften, trots att många var oerfarna talare.
– Det enda vi gjort är att ge dem förutsättningarna och backat upp dem. Resten är deras egna berättelser. De har till 100% varit sig själva. Det var modigt av dem.
Varför just formatet podcast och sommarprat?
– Anledningen till varför vi bestämde oss för podd är att det är ett tillgängligt medium. En kan lyssna medan en gör andra saker, till skillnad från när en kollar film eller läser en bok till exempel. Vi ville att en skulle kunna sitta i hängmattan eller baka något samtidigt som en lyssnar.
– Det är ett växande medium, och vi har absolut saker vi måste utveckla till nästa omgång av Talet. Exempelvis att tillgängliggöra innehållet för personer med hörselnedsättning. Ett av talen kom i skriftform, det kan en fortsätta med bland annat. Talet är folkbildning, och det vill vi ska vara tillgängligt för alla.
Vi vill ta in ett intersektionellt, feministiskt och antirasistiskt perspektiv i debatten.
Vad hoppas ni att en ska lära sig av Talet?
– När en viss grupp får äga diskursen så är det den gruppen som får sätta agendan. I Sverige utgörs den i många fall av den vita medelklassen. Det faller ut på alla samhällsnivåer. Det handlar om politik, både på nationell och lokal nivå – vem formas politiken efter och vilka lyssnar en på? Röster betyder makt, makt betyder inflytande och möjligheten att påverka. Har en inte den möjligheten så har vi inte ett samhälle som är till för alla.
– Det vill vi i StreetGäris verka för att bredda: Vi vill ta in ett intersektionellt, feministiskt och antirasistiskt perspektiv i debatten. Då blir Talet en självklar grej. Även om avsnitten inte tar upp direkta politiska frågor så berör de människors liv, erfarenheter och förutsättningar.
Varför är det just ni från StreetGäris som måste göra detta?
– Det finns många fantastiska verksamheter och projekt inom civilsamhället och runtom i Sverige. Styrkan med just StreetGäris är de nätverk vi har, det är de som gjort oss till den aktör vi är idag. Föreningen är uppbyggd på ett sätt som gör att den inte är statisk: Vi utmanas, lär oss och växer hela tiden. Ett av våra syften och mål är att omfördela makten i samhället. Positionerna flyttas ständigt fram, det syns både inom vår förening och i samhället i stort. Sättet vi pratar om feminism idag skiljer sig från hur en pratade för bara 2-3 år sedan.
Vad för utmaningar mötte ni?
– Mycket gällde det här med hållbart engagemang. ABF kunde bidra med arbetstimmar, men från StreetGäris sida är ju allt 100% ideellt. Det var många bollar i luften: produktionen och det tekniska innebar en massa bitar som skulle falla på plats. Så tempot var högt. Jag har nog aldrig varit med om något liknande. Den som känner till civilsamhället vet ju att allting sker ideellt och att arbetstempot är väldigt snabbt. Sedan är det inte som att vi jobbar med enkla frågor heller.
– Talet togs emot på ett väldigt fint sätt, vi har fått höra en massa jättefina reflektioner från de som lyssnat. Jag kan inte vara mer stolt över våra talare, våra samtalsledare i eftersnacket, allihop. Det är ett privilegium att få jobba med detta.
Fick ni något stöd under arbetets gång?
– ABF:s del i projektet var likvärdig StreetGäris del. Vi tog beslut tillsammans och ställdes inför vägval tillsammans. Utöver det kunde de också bidra med finansiering, till exempel resor, studio och produktionsbolag. De såg värdet i detta som en folkbildande verksamhet. Vi hade inte kunnat axla allt med Talet utan att ha med oss ABF på vägen. Tillsammans fick vi in fler perspektiv och värdesatte att vara ett tillgängligt projekt som alla ska kunna ta del av oavsett vem en är.
Styrkan med just StreetGäris är de nätverk vi har, det är de som gjort oss till den aktör vi är idag.
Vad för stöd eller kunskap önskade ni att ni hade fått?
– Det största som saknades var tid. Att få landa i saker. Vi gjorde detta väldigt intensivt, allt genomfördes på några månader. Det här är produktioner som egentligen kan ta ett halvår att göra, men den tiden hade inte vi. Det är superviktigt att kunna ha framförhållning och utrymme för en bra planering, det tar vi med oss till nästa gång.
– Sedan blev det begränsningar i coachningen på grund av pandemin, vi kunde inte coacha alla deltagare fysiskt då de bodde på olika håll i landet. Våra digitala lösningar var såklart bra, men det blir inte riktigt samma som när en ses på plats och jobbar tillsammans. Det är ett helt annat sammanhang, där vi som sitter med kan hjälpa till och backa upp talarna. Det var tråkigt att inte kunna vara där för alla. Vi får se hur det blir nästa runda, förhoppningsvis kan vi vara på plats då.
Vad för förebilder hade ni?
– Mina förebilder var de personer som varit engagerade i StreetGäris innan mig. De har gett otroligt mycket av sin tid och sitt engagemang och varit en avgörande del i StreetGäris resa till att vara den organisation vi är idag.
– Vi pratade mycket om att vi måste vara sanna mot berättelserna och perspektiven däri. Vi ville inte förenkla något, utan vara ärliga och genuina. Det tycker jag att vi lyckades med.
Vad har ni på gång framöver? Blir det ett Talet 2021?
– Det blir det definitivt! Vi hoppas kunna släppa fler avsnitt denna gång, vi märkte från feedbacken att folk ville höra mer. Under tiden vi planerar nästa omgång har vi släppt ett studiematerial, Tala vidare, där en jobbar med podden i studiecirkelformat. Deltagarna får lyssna på Talet och diskutera de frågor som lyfts i varje avsnitt.
– Till nästa omgång har vi en massa tankar kring hur vi kan bygga upp förutbildningen för deltagarna, vad vi gör med eftersnackarna, ifall vi vill jobba med teman och så… Vi har mycket på gång!
Vad har du för tips till unga tjejer som vill göra det du gjort?
– Till den som är i samma situation som jag var i början av min resa vill jag säga: Kom ihåg att ditt engagemang är uppskattat! Se till att ta dig till ett sammanhang som du känner att du verkligen vill lägga din tid på. Tänk aldrig “jag kan inte” eller “vad ska jag bidra med?”. Det är alltid välkommet.
Följ Mona på Instagram på @monanechma och StreetGäris på @streetgaris!
